WE-kurs i sommarvärmen

Vad gör man när högsommaren är som varmast, dygnsmedeltemperaturen är +30° och svetten rinner bara man reser sig ur stolen? Åker till stranden, solar och badar? Nej, man åker på Working Equitation-läger på Uppsala ponnyklubb!

Fredagen den 27 juli gav Mackan och jag oss iväg mot UPK på Jälla, och där träffade vi elva kamrater anmälda till samma kurs, samt ridläraren Ilse. Några av deltagarna red ridskolehästar, andra sina egna, och åldern var från typ 15 till dryga 60. Snacka om att WE verkligen är en gren för alla!

Första träningspasset var dressyr i ridhuset. Härligt med lyxen att få rida inomhus – för en gångs skull. Det är man inte bortskämt med som skogsmulleryttare.
Vi tränade övergångar mellan skritt, trav och så småningom också galopp. Gruppens tolv deltagare var uppdelade på två grupper, så vi var bara sex elever per pass. Efter ridningen blev det lite fika med mackor och kladdkaka, och framförallt: KAFFE! Vi var många som hade uppenbar koffeinbrist, när det äntligen hade bubblat klart i bryggaren.

Sedan var det dags för hinderövningar. UPK har en bana som alltid står uppställd på en ridbana vid stallet, och vi fick testa olika hinder, som att rida över en träbro, öppna repgrinden och rida med lans. Solen stekte, svetten flödade och sällan har jag längtat så intensivt efter snöslask och kyla som den här timmen!

På lördagen var det fortsatt träning på banan. Både Mackan och jag var lite off efter dagen före. Vi hade ju vilat oss i form innan kursen, och det är inte alltid den optimala träningen … Men vi kämpade på ändå, medan förmiddagssolen gassade och dammet flög i luften. Tur att det finns en mysig spolspilta på UPK, som man kunde besöka efter varje träningspass. Mackan hade dessutom en mycket söt boxgranne – ett litet lusitanosto som blev allt mer förälskad ju längre helgen led – så honom gick det ingen nöd på.

Efter lunch var vi i ridhuset för mer markarbete. Ilse berättade om hur de olika programmen ska ridas, och vi fick testa olika rörelser i dem, lite beroende på vilket program vi satt upp oss på inför söndagen. Ja, för på söndagen skulle det bli programridning, och så både teknik och speed. Lite tävlingskänsla, alltså.

Vi hade bestämt oss för att välja Lätt C. På söndagsmorgonen åskade det så in i vassen, och vi kom därför försent, men fick starta ändå, som sista ekipage.
Till min förvåning hade jag lyckats trycka in Lätt C-programmet i huvudet, och framridningen kändes bra. Men sedan tappade vi fokus. Mackan ville hoppa ut över dressyrstaketet, och jag bestämde mig för att hoppa över galoppdelen i programmet, så det skulle stå 1-1 mellan oss. Detta trots att vi galopperat alldeles utmärkt de andra två dagarna.

På eftermiddagen kom det sedan ett helt fruktansvärt åskväder, och 80 mm regn (!). Några hann rida på banan ute, men vi andra byggde istället några enklare hinder och red inne i ridhuset. Mackan och jag körde barbackastyle, och red ett antal hinder i skritt – volter runt tunnor, klockan och en del annat – innan vi ansåg oss avslutade och ägnade resten av tiden åt att äta sockerbitar och beundra de andra.

Det här var en jättebra kurs, alldeles lagom nivå för oss och inspirerande som bara den, och så är det alltid lika mysigt på UPK.

/Anna

Foto: Kim Jonsson

491total visits,2visits today

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

10 − 8 =